Aquamatic 60F/100A. Fotogenkonverterad B18 med eluppvärmd startförgasare för direktstart med fotogen. Skulle enl. boken ge 54-60 hk (SAE). Detta gav en toppfart av c:a 12 knop vid 4600-4700 varv. I originalutförandet fanns inget främre motorstöd utan motorn hängde stumt enbart i akterspegeln, vilket gav en onödigt hög ljudnivå och vibrationer i båten. Därför monterades den tillbehörssats, som då fanns att köpa från Volvo; Främre motorstöd med gummitassar och mjukare O-ringar vid drevskölden.
Byte till renoverad bil-B18, drevet samma. Den tidigare fotogenutrustningen med fotogenlimpan, förgasarna och fördelare ersattes av en ny B18 bensinlimpa och en vanlig bilförgasare Zenith 36 (Typ Amazon) samt dito fördelare. Den uppsättningen gav i bilarna c:a 75 hk. Kamaxeln blev C-kam. Givetvis byttes också propellern; större diameter och stigning. Toppfarten (som också blev marschfart) ökade till 14-15 knop vid c:a 4500-4600 varv.
Byte till B20 köpt från Volvo genom dåvarande Marin Industricenter, Lidingö (som också hetat/heter Volvex, Imatech, Micab...etc etc!), Samma drev. Den kunde då jämföras med motorn i paketet AQ 130. AQ 130 ska enligt boken ge 81 kW / 110 hk (DIN) med original dubbelförgasare. Den här blev emellertid utrustad med en ny Weberförgasare 36/36 (Dubbelport) och nytt insugningsrör. Samma inköpsställe (Ronwill) fixade till en fördelare från min samling för att passa den nuvarande kombinationen motor / båt. Återigen propellerbyte. Målet var att kunna hålla marschfarten vid ett varvtal på högst 4000 varv med tanke på ljudnivån, eftersom B18-B20 börjar bli lite "bråkiga" över 4000 varv. Resultatet blev mycket lyckat! Nu blev toppfarten c:a 20 knop strax under 5000 varv och med en marschfart av 14-15 knop vid behagliga 3800-4000 varv. Samtidigt blev också tomgångsegenskaperna väldigt bra! I samma veva monterades också en ljuddämpare från Capella Marin som tar bort det trista avgasknattret, som annars är så påtagligt för dom som sitter vid aktern. Då behövdes heller inte längre originalröret mellan limpa och genomföringen i akterspegeln, som rostar sönder på alldeles för kort tid. Motorn har år 2003 fått nytt marin-B20 topplock och B20 avgaslimpa / -krök.
Motorn är fortfarande sjövattenkyld vilket gör att toppen måste bytas ungefär var 10:e år. Blocken håller gissningsvis åtminstone 20-30 år. Förutsättningen är att kylvattentermostaten är på 55 grader och inte den "normala" 80-90 grader som man har med värmeväxlare. Med 90 graders termostat och sjövattenkylning med salt eller bräckt vatten verkar livslängden halveras (?), vilket gav fotogentopparna en livslängd på bara 5 år. Fotogenmotorn måste nämligen köras med den högre temperaturen för att funka!
Under åren har det mesta av "kringutrustningen" också bytts som startmotor, generator, fördelare, tändspole, bränslepump, bränslefilter, vattenavskiljare, kylvattenpump, temperaturmätare etc. Det knasiga original-kylvattenintaget som är kombinerat med avgasutsläppet är borttaget och ersatt av ett gummirör för avgaserna och ett vanligt kylvattenintag (med kran) direkt under kylvattenpumpen. Det ursprungliga intaget gjorde att kylningen försvann då båten låg stilla med motorn igång, vattenintaget sög nämligen in avgaserna från motorn! Dessutom hade man ingen koll alls på slanganslutningen till kylvattenintaget som satt helt skymt och oåtkomligt. Det enda som inte bytts är 100-drevet. Det får emellertid regelbundet (numera varje höst) hälsa på hos Micab, Lidingö för provkörning och för dom åtgärder som kan behövas. Det som bytts ut genom åren är växeldetaljer som glidtapp, excenterkolv, 3 kullager och propelleraxeltätning. Allt i förebyggande syfte för att undvika överraskningar.
Skrov och överbyggnad:
Inga förändringar har gjorts på skrov eller överbyggnad. Däremot har ägaren två gånger genom åren tagit fram de fina oregon-pine däcken med sina mittfiskar av mahogny i för och akter; fräst nya spår och nåtat om. Resultatet har sett ut som nytt, mycket tjusigt, men det har bägge gångerna efter kort tid börjat läcka uppifrån varför återigen vinylmattor lagts på över ribborna vilket fortfarande får betraktas som ett provisorium tills bättre lösning finnes. Man kan inte bo i en båt där det droppar uppifrån!
Alla nitar under vattenlinjen har "dragits till" efter en period med för stort läckage i mitten av 90-talet. Samtidigt byttes de nitar ut (kanske ett 10-tal) som förmodligen blivit böjda redan vid bygget och inte hade någon "kraft". Dom avslöjades lätt med hörseln och "nithanden" vid omnitningen. Ungefär samtidigt byttes ett bord (troligtvis sambordet) i halva sin längd från stäven pga. att det såg konstigt ut (det hade en markant S-profil i tvärsnittet). Troligtvis hade det blivit så redan vid bygget.
Övrigt:
Hydrauliska trimplan monterades i början av 90-talet. Genom att trixa med dem kan farten ökas en, kanske högst två knop. Men den största nyttan är att genom gångläget kan ändras (längs- och/eller tvärs) vid hård vind och någorlunda hög sjö för att undvika att stänkvatten blåser in i båten utan hamnar istället bakom båten. Låter kanske konstigt men är ganska effektivt! Inte minst hjälper trimplanen till att så att man alltid kan köra båten "rakt" i tvärled, oberoende av olika lastfördelning i båten.
Bilder:
 Sprängan, 2001 |
 Sjösättning, 2003 |
 2004 |
 Sprängan, 2004 |
På internet:
Övrigt:
Kort sagt, en väldigt välskött båt med få ägare.